svenssonsflickan

Jahapp, då har man sett Dear John som så många tyckt att man ska se. Filmen var helt underbar och visst grät jag en liten skvätt. Med en skvätt menar jag alltså att jag nu skapat mig ett hav av tårar inne på mitt rum. Kunde inte heller riktigt sluta grina när filmen var slut, varför vet jag inte? Nu sitter jag därför här med ett dunkande huvud och kommer att tänka på en annan film. En sång för Martin. Där har ni en väldigt väldigt bra film. Men den är en riktigt grinfilm. Jag själv har sett den en gång och grät oavbrutet i en och en halv dag. Men i alla fall för att inte tappa tråden, se Dear John! Hundra minuter har ni väl över?